Annie Seel

Annie Seel rapporterar från sista racet

Dakar den 21 maj 2008

Tävlingen som ersatte årets Dakarrally, som blev inställt efter terrorhot var ett annorlunda race för Annie Seel. Hon berättar med egna ord:

Vilket race! Vilket tempo, helt galet. Det har varit en fantastisk vecka i Ungern och Rumänien. Går inte att jämföra med ett vanligt ökenrally. Sträckorna var kortare och mer aggressiva, vilket tog mig några dagar att anpassa körstilen till.

Jag är supernöjd med min prestation, 24 tot (av 114 mc, och bästa tjej överlägset) i detta startfält med alla Dakarteam på plats. Har aldrig kört så fort och bra i hela mitt liv. Ett kvitto på det är att jag körde ifatt segraren i Australia Safari Rally, Dave Schwartz, och hängde på tills han körde omkull och bröt handen.

Vilken härlig känsla att kunna köra så bra utan att vara nära en krasch eller drabbas av nåt annat strul. Enda dramatiken var under 20-mila transporten dag 4 då min inner mousse i bakdäcket smälte. Sista 5 milen körde jag med halva bakdäcket bortslitet och hojen hoppade som en känguru. Som tur var hjälpte KTMs fabriksteam mig och bytte hela bakhjulet blixtsnabbt så jag hann ut till min nästa start. Tack för det KTM!! På kvällen frågade jag om Loctite kunne lappa ihop bakdäcket, de skrattade och sa att det krävdes ett mirakel!

Det var ett hysteriskt tempo i tävlingen eftersom sträckorna var så korta, speciellt de första dagarna med bara 3-7 mil per sträcka utan någon vidare navigation eftersom det var snitslat med gula band. Jag fattade inte första dagen att jag var tvungen att gasa på fullt varje meter. Mitt vanliga 85-procentiga ökentempo som håller för 5-10 timmars etapper var ju alldeles för långsamt. Men så småningom kom jag in i tempot och körde upp mig stadigt. Jag saknade navigationsbiten eftersom jag brukar vara bra på det, men det var ju en del andra som lyckades missa ändå. 

Dag 4 och framåt blev etapperna delvis längre, en slinga på ca 15 mil körde vi 4 gånger framlänges och baklänges om vartannat, uppkört när bilar o lastbilar slaktat den ett par vändor. Terrängen har varit mycket blandad, likaså vädret. Sandstalp bana i skog och stäpp. Steniga och knixiga bergsvägar, i regn och snö. Snabba fullfartspartier med grus, gräs, lera och vattenpölar. Livsfarliga whoopisar som överraskade. Mycket tekniskt på sina ställen, har aldrig slitit så mycket däck på ett rally = fullgas, tvärnit, sladd, fullgas. Det har varit bra träning inför dakar 2009 i Argentina-Chile där terrängen bitvis kan likna den här.

Nu är jag så taggad att köra Dakar 2009 som startar den 3 januari i Buenos Aires, avslutar Annie Seel sin rapport.